I den här artikeln vill jag gå närmare in på vad skärmen som flyktbeteende kan leda till på längre sikt. Det som är unikt för den digitala utvecklingen är att man i princip kan leva hela sitt liv i en online-värld. Även om radio, TV, telefon och mobiltelefonen förändrade våra liv mycket så går det inte att jämföra med hur den digitala utvecklingen online har påverkat våra liv.
Om man lever mer och mer i en värld online händer ofta samma sak som brukar hända när nedstämdhet tar över i ens liv. Jag vill berätta lite mer om depression och nedstämdhet för att sedan koppla det till skärm och spelberoende.
Karakteristiskt vid depression och nedstämdhet är att man undviker sociala kontakter och drar sig undan, i kombination med att man känner mindre lust att göra saker, blir mer passiv, grubblar mer och har svårare att se mening i livet. Ibland kommer dessa symptom som en följd av en svår händelse eller förlust i livet. Det kan handla om en skilsmässa, en nära anhörig som blir sjuk, uppsägning, stress på arbetsplatsen eller liknande. Alltså helt normala och naturliga händelser i livet och för det mesta symptom som går över av sig själv.
När man är med om något svårt i livet så är det naturligt att man för en tid bara gör sådant som man känner att man verkligen måste göra, som att hämta på förskolan, laga mat, tvätta och gå till jobbet. Man orkar inte göra något extra utöver det nödvändiga. Om man fortsätter leva på det viset så leder det ofta till att depressiva symptom som oro, sömnproblem, värk, ensamhet och så vidare förstärks.
Vi människor behöver göra saker i våra liv som ger oss glädje, samhörighet, avkoppling och en känsla av mening. Vi kan tillfälligt sluta men om man lever för länge med bara måsten leder det av sig självt ofta till att man upplever depressiva symptom. Symptomen blir en ytterligare svårighet i livet och man har hamnat i en ond cirkel som är svår att ta sig ur.
Man börjar inte träna innebandyn igen eftersom man inte känner sig som sig själv. Man mår inte bra och tänker att när jag mår bättre så ska jag gå dit. Problemet är bara att så länge man inte går dit så mår man inte bättre. Man måste alltså börja göra de positiva aktiviteterna i livet även om man inte känner lust och även om det inte känns lika kul som vanligt. Lusten och glädjen brukar komma sen.
Det kan var mycket svårt att ta sig ur den här onda cirkeln. Och här kan självklart tid på sociala medier eller spelberoende fungera som en effektiv flyktmetod. Ju längre tid man fortsätter med skärm eller spel desto större känns ofta tröskeln för att ta sig för någon annan aktivitet. Jag har mött många unga vuxna, men också medelålders människor, i mitt arbete som psykolog som inte känner självförtroende eller vågar ta sociala kontakter utanför nätet. Det leder på längre sikt till att livet begränsas otroligt och att vissa områden i livet blir bortträngda. Och så länge man fortsätter med skärmen och spelandet så slipper man känna av det man inte utvecklar eller saknar, vilket såklart förstärker undvikandet ytterligare.
Det är i dessa lägen svårt att veta vad som är hönan och ägget, om det är spelandet som lett till depressiva symptom eller om det är depressiva symptom som lett till spel- eller skärmberoende. När det kommer till lösningen av problemet så spelar orsaken mindre roll. I många fall behöver man ta hjälp för att klara av att bryta den onda cirkeln.
Something went wrong with server.
