Den första artikeln på detta tema handlade om hur man med hjälp av KBT kan ta reda på om ens skärmbeteende är ett problem eller inte. Det handlade om hur vi människor styrs av kortsiktiga konsekvenser och lätt fastnar i beteenden som gör att vi slipper något jobbigt (istället för beteenden som ger något positivt).
I artikeln som följde därefter fördes resonemanget vidare kring hur undvikande av tankar och känslor, som ofta skärmtid är, leder till att dessa oönskade tankar och känslor förstärks. Att fly in i sociala medier eller spel fungerar mycket effektivt för att slippa jobbiga tankar och känslor som oro, stress eller nedstämdhet. Men det fungerar bara tillfälligt och på längre sikt ger det motsatt effekt.
Den tredje artikeln handlade om hur nedstämdhet kan bli en oönskad långsiktig effekt av flyktbeteende och hur flyktbeteende kan vara en del av depressiva symptom. Oavsett vad som är “höna och ägg” så behöver man vid depression och nedstämdhet börja komma igång med aktiviteter som tidigare gett energi, även om man inte känner lust för det. Ibland kan man behöva professionell hjälp för att lyckas komma igång.
Här, i den sista artikeln på temat, vill jag avsluta med att tala om vad vi ska göra istället. Mycket har hittills handlat om att begränsa och sluta med skärmbeteenden men den naturliga frågan blir såklart varför. Vad ska man ha tiden till istället? Jag vet vad du tänker just nu: Vad gjorde vi innan livet online började konkurrera med livet IRL?
Susan Greenfield är en forskare som populariserat kunskap om hjärnan men också om hur den digitala utvecklingen påverkar vår hjärna. Hon menar att om man växer upp i den digitala världen så riskerar man att utvecklingen av kritiskt tänkande, reflektion och nyfikenhet begränsas. Om man ständigt bombarderas med intryck och inflöde av information kan även kreativiteten hämmas.
Susan Greenfield menar därför att vi behöver tala mer om hur vi vill leva, hur vi vill vara som medmänniskor och vad vi vill att våra barn ska växa upp med och utveckla. Det vill säga ta rodret istället för att lämna över det till den digitala utvecklingen. Jag pratar alltid med mina klienter om vad de vill ha mer av i sina liv och vad de vill att livet ska innehålla. Det är ofta lättare att se vad man inte vill ha än vad man vill ha. Så det behöver man ta tid till att ta reda på.
En övning som jag ibland gör med mina klienter kallas för 90-årskalaset. I övningen tar vi ett skutt framåt i tiden och föreställer oss födelsedagskalaset på vår 90-årsdag. Tänk dig att alla människor som varit viktiga för dig i livet är där. Det är en riktigt lyckad tillställning. Efter att du blåst ut ljusen på tårtan så vill många hålla tal för dig. Fundera nu på vad du skulle önska att de sa. Välj ut tre saker som du allra helst skulle vilja att de sa om dig och hur du varit. Kom ihåg att det är ditt fantasi-90årskalas så var fri att välja precis det du skulle vilja att de sa i sina tal, utan hänsyn till vad andra kan tänka om det.
Genom den här övningen kan man få hjälp att komma i kontakt med vad som verkligen är viktigt i ens liv. Inte vad man ska visa upp för andra på Facebook utan vad som är viktigt för just dig och vilka värden du vill stå för i ditt liv. Det blir nästan omöjligt att föreställa sig att någon i sitt tal berättar om hur många inlägg du postade på Instagram och Facebook.
Om du vill få fler tips och verktyg för att utforska vad som är viktigt för dig i ditt liv så kan jag ge dig två boktips. Den ena boken heter “Tid att leva” av Livheim, Ek och Hedensjö och är en självhjälpsbok om stresshantering där en central del är att klargöra vad som är viktigt i livet. Russ Harris har skrivit en bok som heter “Lyckofällan” och som handlar om vad lycka är, om hur vi kan komma i kontakt med det som är viktigt i våra liv och om hur vi kan göra för att leva med sådant vi inte kan förändra.
Stort lycka till nu med dina experiment och utforskande kring vad du vill att ditt liv ska handla om.
Something went wrong with server.
