Läkaren som fick smaka sin egen medicin

Anna hade dragits med olika besvär under en lång tid innan hon gick in i väggen.

• Jag hade ont i magen och huvudvärk. Jag hade inbillat mig att jag hade både tarmcancer och hjärntumör och tänkt att, okej, då får jag väl dö då, säger Anna.

För här fanns varken tid eller möjlighet att ta det lugnare, eller för att ens fundera över om det kunde ha någonting att göra med det konstant höga tempot utan pauser. Hon arbetade som läkare och hade siktet inställt mot en AT-tjänst, som hon inte fick. Efter bakslaget blev hon sjuk i utmattningssyndrom, fick bältros och blev sjukskriven.

Anna berättar att det är ett relativt vanligt förlopp. De flesta klarar en längre tid med högt tempo och stress, även om de har olika stressymptom. Men så möter de en motgång, något krånglar och då kommer kraschen.

• De klarar inte att akta sig för att bli sjuka, då skulle de redan ha aktat sig. Latmaskar blir sällan sjuka, säger hon lite ironiskt. Den utmaning jag brottas med är att jag gillar att ösa på i livet, men att det inte går, för då blir jag sjuk. Jag har en personlighet med hög risk för utmattning, säger hon.

Pip i öronen när du kopplar av, långvariga feberkänslor, hjärtklappning och pulsökning är några av varningssignalerna för utmattning.

• Mycket är sådant som folk söker för på akuten, påpekar Anna. Och att söka läkarhjälp är bra. För orsaken till symtomen kan bero på något annat och dessutom kan läkaren se hela problematiken. Sedan kan du ta kontakt med en psykolog för att få hjälp med att sätta mål och för att sluta med det som gör dig sjuk, menar hon.

När Anna var sjukskriven sa hon upp sig och gjorde utkastet till boken ”Innan väggen”, för att det fick henne att må bättre. När hon sedan fick ett nytt arbete arbetade hon fyra dagar i veckan. Som återhämtare har Anna en hög känslighet för stress, med stor risk för återfall.

• Jag jobbar hela tiden med det här. Min arbetstid åker lite upp och ner. Jag byter arbetsplatser när jag känner att jag behöver det, förklarar hon. I fredags bestämde jag mig för att nu räcker det. Nu ska jag jobba halvtid. Jag har hellre mindre pengar och lever sparsamt, så att jag kan ta hand om mig själv och mina barn på det sätt jag vill, förklarar hon.

Anna påpekar att en återhämtare inte behöver ha varit sjukskriven, men har varit sjuk, utmattad.

• En återhämtare är på arbetet, men är inte riktigt hundra. Det kanske finns en önskan att fungera på ett visst sätt men också en förståelse för att det inte går. Utmaningen är att hitta en fungerande nivå och att lära sig genom att pröva sig fram. Det är att balansera på slak lina, förklarar Anna.

Personer med hög risk för utmattning har gärna gasen i botten hela tiden och har sällan tydliga gränser mellan arbete och privatliv.

• En viktig regel är att mellan 18–21 får inte jobbet vara med! Jag tänker” One hour a day keeps the doctor away”. Den där timmen då du stirrar på helt meningslösa grejer ska du istället sätta på dig gympadojjorna och gå ut och gå. Se till att få din egen tid när du behöver den. Är det på jobbet så gå iväg och ”skenbajsa” eller ta en promenad. Du håller dig frisk med motion, genom att tänka fritt och sova gott på nätterna, menar hon,

I ”Hejdå stress!” använder Anna sin egen berättelse och väver in fakta om stress och utmattning. Hon bjuder på både lite tragik och lite komik.

• Jag vill få folk att skratta samtidigt som de tar ett djupt andetag. Det blir lättläst trots att det handlar om jobbiga saker. På så vis kan jag få folk att känna att kan hon så kan jag. Jag vill prata på mitt sätt, som jag gör med mina patienter för att hjälpa dem till förändring, säger hon.

Boken innehåller även ett kapitel för anhöriga och ett för arbetsgivare. Anna påpekar att arbetsmiljölagen ger arbetsgivare ett stort ansvar för att personalen ska må bra.

Hon sammanfattar det med att de ska se till så att medarbetarna inte tar på sig för mycket ansvar, eller arbetar på fritiden. De ska se till att det är en bra social situation på arbetet och att det ges möjlighet till ”själslig rekreation”.

• Det kan handla om allt ifrån att ha vackra och funktionella lokaler, eller att medarbetarna ska ha de arbetsredskap de behöver, till att få ut medarbetarna på gemensamma lunchpromenader. – Positiva saker! För glada personer är friskare och mer kreativa, avslutar hon.

VIKTIGA VARNINGSSIGNALER PÅ UTMATTNINGSSYNDROM

• Trött och energilös.
• Koncentrations- och minnessvårigheter.
• Lättirriterad, känsloutbrott.
• Yrsel och till synes överkänslig mot sinnesintryck som ljud och ljus.
• Svårigheter att klara av krav och tidspress.
• Hinner inte med att träffa familj och vänner.
• Kroppsliga symtom: värk i kroppen, spänningshuvudvärk, magont, stel och spänd i nacke, axlar och rygg. Hjärtklappning och pulsökning (beroende på̊ stressen som gör att en mängd hormoner frisätts som i sin tur gör att blodsockret ökar).
• Försvagat immunförsvar och ofta förekommande infektioner.
• Avtagande sexlust.
• Längre tid för återhämtning: inte utvilad efter nattsömnen till exempel, svårigheter att somna eller vaknar på̊ natten och har svårt att somna om.

STRESSIGNALER I KORTHET – EN LISTA FÖR CHEFER

Så vad kan man som chef göra proaktivt för att för- hindra utmattning bland anställda? En början är att lära sig vara uppmärksam på̊ de tecknen som någon i riskzonen för utmattningssyndrom ofta uppvisar:

• Missar deadlines och möten
• Arbetar över eller tar med sig arbete hem.
• Hoppar över lunchen och arbetar helger.
• Försover sig.
• Uppvisar irritation och lättväckt vrede.
• Är utanför gruppen (mobbning).
• Korta och frekventa sjukskrivningar.
• Undviker dig.
• Tar på sig för mycket arbetsbörda och reder ej upp situationen eller vikande prestation.
• Släpper inte ifrån sig arbeten som egentligen är färdiga.
• Olycksfall på̊ arbetet.
• Svarar på̊ mejl mitt i natten en lördag (som är rättstavade och inte bär spår av alkoholintag).
• Missnöje i fikarummet (något att vara uppmärksam på̊ överlag: dålig stämning helt enkelt).
• Man kan också̊ använda sig av metoder som KEDS (ett självskattningstest för utmattningssyndrom) för att få ett mått på stressen hos en person – det här kan man göra på gruppnivå. Viktigt att komma ihåg är dock att det på en arbetsplats finns mycket olika kompetenser och att alla inte belastas av samma sak.