Att ta ansvar för sin situation

Sammanfattning:

• Ansvarstagande handlar inte bara om att ta hand om andras behov
• Ansvarstagande inkluderar att du tar ansvar för dina egna behov
• Ingen kan läsa dina tankar utan du måste själv berätta om det är något du inte trivs med

I mitt arbete som psykolog möter jag många människor som gör allt för andra men inte tar hand om sig själva. Att ta hand om och hjälpa andra är ofta det vi brukar tänka på när vi säger att någon är ansvarstagande. Jag skulle absolut säga att det är viktigt att kunna känna med andra och bry sig om andra, men en viktig och svår fråga är om man gör det mest för sin egen eller /för/den andres skull. Många vänjer sig vid att hela tiden tänka på andra och på så sätt tappar de kontakten med sig själva.

I mitt arbete som psykolog träffade jag nyligen en man som under många år prioriterat familjen framför allt annat. Hans fru hade behandlat honom illa men det hade han inte gjort någon stor sak av, för han hade tänkt på barnen och istället försökt göra det han kunnat för att hon inte skulle bli missnöjd. På så sätt kan man säga att han undvikit att ta ansvar för hur han själv mådde. Det är en situation som det är svårt att vara klarsynt i och jag försökte hjälpa mannen att förstå att det som kan verka ansvarstagande kanske inte alls är det, om man bara höjer blicken lite.

Man kan tänka sig att det är lättare att försvara att man gör saker för andra istället för att man gör saker för sig själv. Men det hela blir paradoxalt när det är just för sig själv som man bryr sig om andra. Jag tror att ett ansvarstagande för andra också måste inkludera att ta ansvar för sig själv och hur man mår för att det ska bli långsiktigt hållbart och bra för någon.

Det här är självklart inte ett ämne med några enkla svar. Ann Heberlein tar sig an vissa aspekter av ämnet med boken ” Det var inte mitt fel”, en intressant och tankeväckande bok.

Att ta ansvar för sig själv och sina upplevelser innebär också att man inte kan vänta sig att någon annan kommer att förstå eller kan läsa ens tankar. Om man känner att det är för mycket på jobbet eller att ens roll i det nya projektet känns oklar så behöver man prata med sin chef om hur man upplever det. Det är också bra att prata med kollegor. Jag talar dagligen med medarbetare som tagit på sig dubbla arbetsroller eller jobbat över under långa perioder. Och vanligen klarar man det bra under en tid men förr eller senare kommer andra negativa konsekvenser och man behöver ändå ta upp det med arbetsgivaren. Gör man det lite senare blir det till en annan, ofta högre, kostnad.